Blåtunga (eng: Bluetongue) är en virussjukdom som kan drabba alla idisslare. Namnet kommer av att smittade får vid enstaka tillfällen kan få cirkulationsstopp i tungan, som då blir svullen och blåfärgad. Idag finns blåtunga främst i Afrika, Mellanöstern, och i Medelhavsområdet. Sedan år 2006 har en variant av sjukdomen spritt sig till norra Europa. I september 2008 fick Sverige sina första fall av blåtunga.

Sjukdomen sprids med hjälp av vissa arter av svidknott. Ingen smittspridning kan ske direkt mellan djur. Djur som blir sjuka uppvisar feber, svullnad, ökad salivproduktion, rodnad och sårigheter på nosen, i munhålan och i ögonslemhinnan. Hälta och sår på spenarna är andra symtom. Dödligheten hos får är hög medan nötkreatur vanligen tillfrisknar. Sjukdomens förlopp orsakar dock lidande för djuret och stora produktionsförluster. Viruset är helt ofarligt för människa. Blåtunga lyder under epizootilagen. Om man misstänker att ett djur drabbats av sjukdomen måste man genast tillkalla veterinär.

EU-länderna bekämpar sjukdomen genom att lägga transportrestriktioner i smittade områden, samt skydda djuren från svidknottangrepp med hjälp av insektsmedel. Sedan sommaren 2008 har säkra och effektiva vacciner tagits fram mot blåtunga. Vaccination skyddar djuren mot sjukdomen och förhindrar ytterligare spridning av viruset via svidknotten. (Källa Svensk Mjölk).

För aktuell information och senaste nytt om blåtunga hänvisas till Jordbruksverkets hemsida www.sjv.se (klicka Djur och Veterinär, BLÅTUNGA).

Klicka här för att öppna folder om Blåtunga